Näckaspel och vattenglitter
Himlen speglar djupblå
mellan gröna stup
Naken på en klippa sitter
hon som är av himmel jord och djup
Hon som sjunger när han spelar,
i sin ensamhet
Hon som är av djupa vatten,
himmel, jord och verklighet
Näcken vet nog vem som lyssnar
Hon, som lyssnar, anar ej vem spelman är
Nynnar tyst, som när man vyssar
Någon liten man i famnen bär
Ser en näckros längtans gunga
Böjer den med smek
Violin och älskogsblomma
Violin och älskogslek
Violin och älskogsblomster
Å, en näckrosblomma
blir i blindo smekt
Trolleri och ljuva konster
Hon vet inte vad,
med vem hon lekt
Håller mjukt om näckens blomma
i sin verklighet.
I djupan fröjd hörs någon spela
Någon i sin ensamhet