Den olydiga ballongen

Jag är en vild och glad ballong
med lång och självlockig svans.
Vi träffas kanske någon gång
på stan i vårsolens glans.

Hoppsan, studsan, hejsan!
Svirr och svurr och dingeligung.
Hoppsan, studsan, hejsan!
Svirr och svurr och dingeligung.

Jag är så vacker som en dag,
min näsa den är så blå.
Och ingen har en mun som jag,
och ögon det har jag två.

Hoppsan, studsan, hejsan!
Svirr och svurr och dingeligung.
Hoppsan, studsan, hejsan!
Svirr och svurr och dingeligung.

Men olydig det är jag jämt.
Ballonger är ju så där.
Jag stångar dig ibland på skämt
och ställer till med besvär.

Hoppsan, studsan, hejsan!
Svirr och svurr och dingeligung.
Hoppsan, studsan, hejsan!
Svirr och svurr och dingeligung.

Men om du bara vill förstå,
och vara snäll någon gång.
Så går det kanske bra ändå
när du får mig som ballong.

Hoppsan, studsan, hejsan!
Svirr och svurr och dingeligung.
Hoppsan, studsan, hejsan!
Svirr och svurr och dingeligung.